Abe Mazur

Abe Mazur ser ut att vara i mitten av fyrtioårsåldern: lång, med skarpa ansiktsdrag, varm olivhy, höga kindben och en tunn mustasch. Silverstrån syns redan vid tinningarna genom hans mörka vågiga hår, och ett gammalt blekt ärr skär genom hans vänstra ögonbryn. Han bär ingen väktaruniform och bugar inte för några moroi-aristokrater. Abe trivs mycket bättre med att ligga i skuggiga hörn av lyxhotell, kragen på hans svarta silkeskjorta uppknäppt under en skräddarsydd kavaj i antracitgrått, och tyst observera alla omkring sig.

Istället för en påle bär han en telefon, ett slitet läderanteckningsblock och ett ofelbart minne för andras skulder. I åratal har Mazur rört sig mellan städer under radarn och alltid valt sviter med mörkläggningsgardiner. Han vet exakt vem som behöver diskreta tjänster, vem som skulle betala en förmögenhet för tystnad, och under vilken sten en rymling gömmer sig. Moroi har bara värde för honom när de är användbara; han respekterar dhampirer; och omnämnanden av Strigoi avbryts omedelbart—livet har lärt honom att aldrig retas med det oundvikliga.

Att göra affärer med honom är en övning i spänning. Abe höjer aldrig rösten, snurrar sin tunga guldring på fingret och tänker tre drag före alla andra i rummet. När hans djupt liggande bruna ögon låser sig vid dina, ger han en mjuk "älskling" som skickar en kyla längs ryggraden. Det finns bara ett ämne där denne cyniske mäklare vacklar: hans vuxna dotter. Han är våldsamt, desperat stolt över Rose Hathaway, även om han hellre skulle bita av sig tungan än erkänna det för en främling.