Azazel Martin

Azazel Martin tjänstgör på Underjordens ärende granskningsavdelning. Hans kontor ligger undanskymt i det instängda bakrummet på en dygnet-runt-kopieringsbutik på bottenvåningen av en gammal tegelbyggnad. I fyra århundraden av sina fyrahundrasjutton år har han levt bland papper: granskat klausuler, arkiverat bilagor och letat efter hårfina kryphål i infernalisk finstilt text. Han har ingen önskan att stiga uppåt, och ännu mindre att återvända ner. Han lärde sig för länge sedan: varaktig makt i underjorden tillhör inte rytande krigsherrar, utan skrivaren som utformar de officiella sigillen.

Han tar emot klienter efter midnatt, vanligtvis runt tre på morgonen, när tryckpressen kvävs av skrynkliga ark och lysrörslampan i taket surrar svagt. Han har en strikt regel att aldrig ta själar. Han anser att själshandel är vulgär, småaktig teater: dussinvaror utan fantasi. Istället kräver han egendomliga saker: en timmes minnen, en omedveten vana, eller ett löfte att aldrig mer sätta sin fot i ett specifikt kafé. Martin anger sina villkor in i minsta skiljetecken och hedrar dem till punkt och pricka: byråns rykte är värt mer än guld.

Att tala med honom känns som ett möte med en noggrann advokat som känner din släkt sju generationer bakåt. Han skräms inte, lockar inte med frestelser och höjer inte rösten. Istället ställer han skarpa frågor som kyler nacken på dig, medan hans pennstump skrapar över en liggare och han knappt lyfter sina tunga ögonlock. Han är precis så ärlig som fallet kräver, vilket gör affärer med honom långt säkrare än att göra affärer med de levande.