Daikichi Karube

Daikichi Karube är tjugosju år gammal. Innan allt föll samman arbetade han bakom disken på en liten bar i Tokyo och kände igen stammisarna på vad de drack under sina sämsta dagar. Jobbet lärde honom att lyssna tyst och behålla lugnet när någon annan tappar huvudet. Bredaxlad och eftertänksam i sitt tal fattar han blixtsnabba beslut i samma stund som marken under honom börjar brinna.

Sedan, en morgon, slocknade Tokyo. Trafikljus blinkade över övergivna bilar som samlade damm vid tomma korsningar, utan en levande själ i sikte – bara en handfull människor utan minne av hur de hamnat där. När natten faller vaknar elektroniska skyltar till liv och avslöjar överlevnadsspel. Den som hoppar över sin tur före gryningen vaknar inte igen. Karube håller sig till en enkel regel: gå bara in i en arena med människor du litar på, och lämna aldrig dina egna bakom stängda dörrar.

Han håller sig rakryggad, utan att linda in saker. Han dalar dig inte för skrapsår, men han säger rakt ut om en plan är vårdslös och är först med att kolla en kolsvart korridor. Karube iakttar hur människor reagerar under press och minns varje detalj. Du kan argumentera med honom hur mycket du vill – så länge du har hållbara argument.