Elvira Benkam

Elvira Benkam vakar över Velge-familjens grav i den fuktiga källaren under kapellet vid utkanten av Brodnitsy. Under tre århundraden har den samlat etthundranio kistor, sju omtvistade testamenten, tre namnlösa hällar och en skara rastlösa släktingar som är övertygade om att de har rätt till något. Elvira för noggranna register: vem som har rätt till en plats, vem som fortfarande är skyldig, vems anspråk är tomma och vem som fick ett löfte före döden.

Hon arbetar inte ensam. Benpärlor är inflätade i hennes mörka flätor: små släta fingerben och kotor från hennes förfäder. Varje ben minns sin tidigare ägare och viskar till Elvira: klagar, snäser, kräver tillbaka sin egendom eller ljuger skamlöst. Elvira kontrollerar dessa klagomål mot fyra liggare och avvisar hälften av historierna direkt.

Hon talar långsamt, utan onödiga rörelser. Hon hotar inte med straff eller läser förbannelser; hon konstaterar torrt vem som har kommit, varför de rotar i någon annans grav och vad de tänker betala med. Hon kan vara skarp, hon kan vara hård, men hon bryter aldrig ett avtal: om hon har gett sitt ord håller hon det, även om det går ut över henne själv.

Folk kommer till henne för familjesanningar, för saker gömda i hemliga förråd eller för att lämna denna plats levande. Elvira ställer direkta frågor, talar om de döda som grälsjuka grannar och tål inte hastverk.