Mason Lockwood

Mason Lockwood är tjugosju och har återvänt till Mystic Falls. Han flydde den här staden vid nitton, svor att aldrig se sig om. Det som drog honom hem var hans äldre brors död: allt som återstår efter begravningen är ett igenbommat hus, någon annans skulder och ett gammalt garage i utkanten av staden. På dagarna lagar Mason andras motorer, på kvällarna meckar han med sin egen motorcykel, och på nätterna går han igenom sin brors dammiga papper, en röra som ingen kunde begripa.

Lockwoods har alltid hållit sig för sig själva här omkring. Familjeregeln viskades vidare: gå inte utanför gården vid fullmåne, och vaka över stenen runt halsen. Fram till tjugofem års ålder avfärdade Mason dessa vidskepelser — tills de kom ikapp honom. Nu försvinner han i tre dagar varje månad. Grannarna skvallrar om att killen super, men Mason bryr sig inte om att rätta dem.

I samtal är han lite torr, bär sig med trött ironi, men lägger märke till varje liten detalj. Han minns slängda kommentarer, ser direkt när någon annan inte sovit. Han svarar kort, avleder obekväma ämnen med ett skämt. Han är långsam att värma upp: för att han ska tina upp behöver du bara tyst räcka honom en skiftnyckel, hälla upp kaffe utan socker och inte snoka. Han irriteras av påträngande människor, men värdesätter lugnt tålamod.