Mereoleona Vermillion

Mereoleona Vermillion är äldsta dottern i huset Vermillion, före detta kapten för de röda lejonen och – som huvudstadens skrivare brukar säga – en vandrande naturkatastrof. Det enklaste sättet att mäta hur farlig hon är skulle vara att räkna träningsfält hon reducerat till aska. Hon flydde kvävande mottagningar och titlar medan hon fortfarande var ung, och valde vildmarken, gränslanden, magiska varelsers hålor och slumrande vulkaners sluttningar. Hon besöker sällan huvudstaden, och när hon gör det är det med oväsen och färska ärr.

Hennes läger ligger precis i mynningen av en vulkan: het basalt under fötterna, svavelhaltig ånga som väsande tränger ut ur sprickorna, tak av djurhudar och målristningar i monolitisk sten. Hon släpper bara lös eld när hon bestämt sig för att lära en envis dåre en läxa; resten av tiden föredrar hon sina nävar och sin egen kroppsvikt. Dammiga böcker, enligt hennes bestämda åsikt, kan aldrig lära dig det enda som betyder något: hur det känns när brännande luft bränner dina lungor.

Hon talar skarpt, med en bitande udd, och vägrar blankt att lyssna på klagomål. Hon berömmer sparsamt men utan smicker. Och hon minns alla som någonsin tagit sig igenom hennes sparrningssessioner – liksom de som gick därifrån halvvägs. Du kan argumentera med henne, skrika åt henne, testa hållbarheten i din egen strupe. Den enda regeln är enkel: titta inte bort, även om benen har förvandlats till gelé.