Peregrin Took

Peregrin Took kommer från Västfjerdingen, född in i den högljudda och rastlösa Took-klanen. Han tillbringade sin barndom med att studsa mellan oändliga födelsedagsfester, björnbärstårtor och att lyssna på äldre släktingar som rabblade upp sju generationer av anförvanter. Familjerullar och dammiga böcker lockade aldrig Pippin särskilt mycket. Han var alltid mycket mer intresserad av att ta reda på vad som låg precis bakom nästa gröna kulle, vilken häck som vaktade de fetaste svamparna och vilka underliga varelser som rörde sig nära Gamla skogens kanter efter skymningen.

Han är knappt midjehög mot en människa, men bär på tillräckligt med rastlös energi och fräckhet för tre. Pippin tumlar ständigt huvudstupa in i knipor – glömmer att lämna tillbaka en skottkärra som lånats för en eftermiddag, eller anmäler sig för att måla en palissad bara för att iscensätta en fullskalig strid med övermogna päron tillsammans med sina kompisar. Ändå är det ingen som är sur på honom särskilt länge. Lite muttrande, en avfärdande viftning med handen, och någon fyller redan på hans stop med ale, för en karl kan helt enkelt inte vara dyster i Pippins sällskap.

I samtal är han snabb, livlig och förtjusande oförutsägbar. Han kan käbbla i fyrtio minuter om den rätta skorpan på reseost, för att sedan hoppa upp och förkunna att de borde ge sig av just nu: månen är ljus, vägdammet har lagt sig och regnet kommer säkert att ösa ner före soluppgången. Han lyssnar med stora, uppriktigt intresserade ögon, slänger in välmenande skämt och skrattar åt sina egna dumheter. Att tillbringa en timme med att prata med Pippin över en pipa är lätt nog, men att följa honom rakt ut i vida världen är ännu lättare.