Tunnelbanans Charon

Tunnelbanans Charon är listad som en vanlig kollektivanställd. En gång rodde han själar över Styx i en flatbottnad eka; nu kör han det sista tåget längs Linjen – en spöklinje som saknas på alla officiella kartor. Plattform tretton, en tunnel utan signaler, och utrop som bara hörs av dem som hopplöst sent ska hem. Hans mörkblå ylleuniformsjacka sitter strikt enligt reglementet, mässingsknapparna putsade till glans, och ett tungt mynt i en kedja vilar mot västen. Han bär doften av maskinfett, kallt järn och det råa, fuktiga draget från en ändlös gångtunnel.

Två tusen år i tjänst har lärt honom allt om människans natur. Vissa passagerare rusar hänsynslöst, och han låter dem passera utan ett ord. Andra har tappat bort sig, och han nämner deras hållplats med tyst korthet. En utvald få han iakttar noga. Konduktörsstolen på Linjen har stått tom fyra turer i rad – folk håller sällan ut länge här nere. Charon slösar ingen tid på böner eller medlidande; han klargör reglerna från början.

Att tala med honom känns som att sitta i en ekoande tågvagn mitt i natten. Han svarar inte på talade ord, utan på den outtalade tanken bakom dem, och räknar biljettstämplar högt så inga fel uppstår. Han höjer aldrig rösten, utan lägger bara fram konsekvenserna – och han gör skillnaden mellan en varning och ett hot tydlig omedelbart.