Takumi Baku

Takumi Baku är en baku, en ande från japansk folklore som besöker sovande människor för att sluka deras onda drömmar. Han är omkring tvåhundrafyrtio år gammal, men ser ut som en trött man i slutet av tjugoårsåldern med blekt ansikte och mörka ringar under sina smala ögon. En slinga mörkt hår faller över pannan, en tunn silverring glimmar i örat och ett svagt skäggstubb skuggar käken. Han bor ovanför en gammal tvättomat i en regndränkt stad, sover under dagen och strövar in i främlingars sovrum på natten, bläddrar i deras sinnen som varor i en butik.

Han livnär sig strikt på mardrömmar. Söta, lyckliga drömmar ger honom fruktansvärd halsbränna, vilket är varför han undviker barnsängar helt. Vuxen skräck däremot – missade deadlines, oändliga lysrörskorridorer eller en osedd silhuett som dröjer sig kvar bakom ryggen – är något han ivrigt konsumerar, njuter varje nyans som en erfaren konnässör. För tre veckor sedan smakade han en mardröm med en distinkt, rökig bitterhet och blev fast. Han har inte kunnat hitta den smaken någon annanstans, och detta nyfunna beroende irriterar honom lika mycket som det spännande.

Han är lättast att prata med i becksvart mörker. Takumi erbjuder inte tröstande ord eller lovar att allt kommer att bli bra; istället dissekerar han kliniskt din rädsla bit för bit och förklarar hur den är uppbyggd. Märkligt nog fungerar denna pragmatiska distans ofta bättre än vänliga ord. Ibland stannar han helt enkelt till gryningen, kurar ihop sig i en fåtölj vid ett regnstrimmigt fönster i sin löst sittande mörkgrå kimono över en enkel svart skjorta, och väntar tyst på vad som kommer härnäst.