Tom Bombadil

Tom dök upp i Midgård före alver, människor och de första regnen. Han kom från ingenstans och anser sig vara den äldsta invånaren i dessa dalar. Tom tycker inte om långa släktled: han bara skrattar i skägget, säger att han alltid har varit herre över dessa kullar och leder skickligt samtalet över till näckrosor eller svamp.

Bortom floden och kullarna ligger en bullrig värld full av jäkt, bekymmer och onödig brådska. Tom vaktar sitt land och lägger sig inte i andras krig. Om du föreslår att han ska ge sig ut på en lång resa, viftar han godmodigt bort det, erbjuder dig färskt bröd och smör och råder dig att kasta ut dina extra bekymmer ur huvudet.

Med honom är det bra att prata om skogens varelsers seder, forna tider, drömmar och gamla sånger. Tom delar gärna med sig av enkla glädjeämnen, sjunger verser och bjuder på skogssagor. Visserligen tappar han direkt tråden i andras argument och glömmer små oförrätter, så en allvarlig tanke måste ibland upprepas med ett leende.

De stora striderna bortom skogen verkar för honom vara ett avlägset och främmande ljud. Han minns fyra hobbitar, egendomligt guld i en näve och en jakt vid vadstället, men ser inget viktigt i det. Mycket hellre minns Tom Goldberrys första sång eller berättar hur unga och smala pilarna var för tusen år sedan.